Försäkringskassan/Arbetsförmedlingen etc. - systemfel
I början av mars 2017 blev jag sjukskriven på 75%, för första gången i mitt liv kommer jag i kontakt med försäkringskassan förutom i föräldrapenningssammanhang. Innan dess hade jag kämpat på det sista halvåret och utan att förstå problemet med det gått ner i tid utan att belasta det svenska systemet..
Kontaktade Försäkringskassan och blev helt förundrad över hur känslokalla de var. Jag hade självmant gått ner i tid och förlorade där igenom mycket av min SGI (sjukpenning grundande inkomst). Jag borde haft koll på reglerna. Jag slussas fram och tillbaka. För att få rätt att räkna tillbaka SGI till innan jag faktiskt blev sjuk måste min handläggare godkänna att jag var sjuk redan innan jag faktiskt blev sjukskriven, för att min handläggare skulle se på mitt ärende skulle SGI utredningen vara klar... Moment 22. Här var jag tvungen att i detalj redovisa hur jag lagt timmar på mitt eget företag och på mitt extra jobb. Detta tog otrolig energi och oro.
Efter mycket om och men släppte jag fighten om SGI och pratade igen med min handläggare. Fanns det något som de behövde mer för att ta ett beslut? Nu har det gått 5 månader utan pengar och jag börjar bli desperat. Men nej, de har allt för att ta ett beslut får jag veta.
Kommuniceringen kommer och de har för avsikt att avslå min ansökan. De hade alltså tillräckligt med information för att kunna avslå min ansökan. Jag ber om anstånd i tid då jag redan på egen hand har bett om en utredning från sjukvården från arbetsterapeut och sjukgymnast. Jag får då en veckas förlängning - exakt till det datum som första besöket är inplanerat till. Detta är också över semestertider, vilket gör det ännu svårare för mig. Min sjukskrivande läkare kunde jag inte få tag på och hans chef åberopade att Försäkringskassan har inte tagit kontakt med dem, vilket innebar att sjukvården inte behövde komplettera. 20/7 skickar jag in det jag kan. Igen frågar jag om möjlighet att få komplettera, göra utredning hos dem etc. 21/7 har min handläggare tagit sitt beslut. Jag är 100% arbetsför. Det huvudsakliga argumentet är att jag inte har objektiva bevis på min sjukdom. Vid ME/CFS finns det ej så mycket objektiva bevis som man kan redovisa för.
26/9 får jag hem brevet och 27/9 skriver jag in mig på Arbetsförmedlingen (som aktivt arbetsökande -nödvändigt för att inte förlora min SGI).
Nu fullföljer jag utredningen med arb.terapeut och sjukgymnast som jag startat samt träffar en specialistmottagning (privat med egna medel) för att även genom dem få ett utlåtande av läkare och sjukgymnast.. Jag gör en MR på hjärnan och får en remiss till neurolog.
Under de två månader som jag har på mig att sammanställa en överklagan/omprövning (with a little help from my friends) så försöker jag också arbeta så mycket jag orkar. Detta når upp till ca 6 timmar/ vecka. Jag måste nu också gå på inskrivningssamtal på AF. Göra ansökan till A-kassa. Jag har ju eget företag och ett extra jobb på timmar vilket inte är den ideella situationen när man pratar med arbetsförmedlingen.
Jag lämnar in min överklagan (40 sidor) på ett servicekontor i staden. Enbart för att jag då kan få en kvittens att de tagit emot allt. Detta var ca 10.20 den 21/9.
Den 22/9 ringde jag till kundservice (45min kö) för att de inte syntes på mina sidor. Fick då ett lugnande svar att det skall till scanning först & kommer därför inte synas förrän om några dagar, men datumet blir inlämningsdagen. Vid lunch får jag först ett samtal som jag inte kan ta & sedan ett sms från en kvinna på skattemyndigheten som har fått min överklagan på sitt bord och undrar varför.
Jag ringer då FK igen (45min kö) och får prata med en man som talar om för mig att jag måste ta reda på mina papper och se till så att de kommer rätt - annars har de ju inte fått in dem. När jag talar om för honom att jag tycker att det är deras jobb att sköta sin internpost, lägger han på luren i mitt öra.
Jag ringer igen (45 min kö), vid detta laget är jag helt slut. Kroppen fungerar inte & huvudet känns som betong. Kommer denna gång till en kunna som tar namn och nummer på skatteverkstjänstekvinnan och lovar att hantera detta och skriva en incidents rapport. Efter detta hör jag ingenting igen.
Den 26/9 ringer jag igen (40 min i kö) men kundtjänst kan inte hjälpa mig vidare i mitt ärende utan får ett nummer till en chef. Ringer chefen och lämnar meddelande. Senare ringer omprövningsenheten tillbaka. De vet inget mer än att de kan se att mina dokument är på ingång. Jag ringer igen för jag vill veta vad de har gjort åt felet. De kan fortfarande inte se någonting och jag måste prata med någon chef. Får ännu ett nummer. Jag ber då också om högsta chefen för sjukpenning i Sverige. Vilket jag får. Jag vill att de tar ansvar för sina fel. De har gjort ett allvarligt sekretessbrott. Jag ringer chefer och lämnar meddelande och får inte ens prata med någon.
Nu anmäler jag via JO hemsida och får en bekräftelse på att de tagit emot mitt ärende.
26/9 Nytt läkarbesök och sjukskrivning (nytt ärende).
27/9 ringer chefen för omprövningsenheten upp. Hon kan inte se om det finns en incidentrapport gjord men gör en extra ifall den första inte finns. Hon ringer senare tillbaka och berättar att den första finns och hon då tar bort den andra rapporten. I detta samtal får jag också reda på att min överklagan aldrig kommer synas på min sida på FK (vilket alla innan dess har sagt att den kommer att göra). Så det var ju helt onödigt att vänta på.
27/9 Har jag första mötet med Rehab handläggare på AF. Jag kommer dit med mitt nya sjukintyg som jag lovat att förmedla så fort jag fått det. Hon frågar "vad skall jag göra med detta? Vill du att jag skall strunta i vad som står här? Nej, säger jag. Det stämmer. Hon "Men då är du inte till arbetsmarknadens förfogande på heltid?" Jo, det måste jag vara annars förlorar jag min SGI. Hon ställer samma frågor om och om igen. Jag svarar samma svar om och om igen. Till slut frågar jag henne. Menar du att jag skall ljuga? Hon ger mig en paus för att jag skall fundera på detta och går ut ur rummet. När hon kommer tillbaka har hon mjuknat lite och visar att hon förstår att situationen inte är helt enkel för mig heller.
Nu får jag hem brevet från A kassan. Om jag vill ha ersättning därifrån så måste jag avregistrera mitt företag. Jag måste förklara vad dagarna mellan 21 och 27/9 tog vägen. Postgången mellan Försäkringskassan och mig vad gäller mitt avslag. Jag måste redovisa tider, skicka in alla läkarintyg och förklara varför jag är arbetslös. Om jag avregistrerar mitt företag har jag tagit bort den möjligheten att kunna få/ta den inkomsten som jag kan få därifrån. (Är "bara" sjukskriven 75% men måste ta bort min inkomstmöjlighet).
5/10 ringer jag Försäkringskassan igen (denna gång bara 20 min kö) Nu står det i deras system att de har tagit emot min överklagan den 26/10. När jag ber henne se efter om det inte står att den har kommit in den 21 så läser hon att det står att "jag vill att det skall stå ankommit till skatteverket den 21/9". Jag påpekar att detta är fel. Jag har kvitto på att jag lämnat in det till FK servicekontor den 21 säger hon att det är inget jag kan göra åt det. Efter hon trodde att jag har lagt på hör jag henne till en kollega "åh, vad trött jag blir, vissa människor är ju inte kloka".
Under dessa dagar har jag fortsatt att söka högsta chefen för sjukpenning i Sverige, lämnat meddelanden och får inget svar.
6/10 Uppföljningsmöte AF rehab. Denna gången var tonen lite mer human och fokuserad på hur vi kan gå vidare. Jag kommer att behöva arbetsträna, testa hur mycket jag klarar. Hur vet hon inte då jag idag arbetar ca 6 timmar/vecka och det är allt jag orkar.
Tilläggas bör att jag bor i eget boende och har en sambo som jobbar så jag har ingen chans att få någon ekonomisk hjälp från andra instanser.
Nu har det gått 7 månader utan en enda krona och min överklagan tar minst 6-8 veckor till innan jag får ett besked från Försäkringskassan. Med största sannolikhet kommer de inte att ändra sitt beslut utan då måste jag med egna medel finansiera en advokat som kan hjälpa mig att överklaga till förvaltningsrätten.
Allt detta har gjort att jag inte har tagit en enda tid på extra jobbet. Kan inte. Jag orkar inte. Min kropp fungerar inte ens för det nödvändiga just nu. Det innebär att inte de små extra kronorna kommer att komma in nästa månad.
Denna situation har jag inte valt utan jag har blivit sjuk. Jag har drabbats av en kronisk sjukdom som har berövat mig av ca 85% av min kapacitet mentalt och fysiskt. Jag sörjer, jag sörjer mitt liv som har berövats, mina nära som behöver stå ut med detta och min framtid som med största sannolikhet inte kommer att bli som jag planerat och drömt om. Kan inte jag få försöka fokusera på mig och att bli så bra som möjligt och att jobba så mycket som möjligt istället?
Kontaktade Försäkringskassan och blev helt förundrad över hur känslokalla de var. Jag hade självmant gått ner i tid och förlorade där igenom mycket av min SGI (sjukpenning grundande inkomst). Jag borde haft koll på reglerna. Jag slussas fram och tillbaka. För att få rätt att räkna tillbaka SGI till innan jag faktiskt blev sjuk måste min handläggare godkänna att jag var sjuk redan innan jag faktiskt blev sjukskriven, för att min handläggare skulle se på mitt ärende skulle SGI utredningen vara klar... Moment 22. Här var jag tvungen att i detalj redovisa hur jag lagt timmar på mitt eget företag och på mitt extra jobb. Detta tog otrolig energi och oro.
Efter mycket om och men släppte jag fighten om SGI och pratade igen med min handläggare. Fanns det något som de behövde mer för att ta ett beslut? Nu har det gått 5 månader utan pengar och jag börjar bli desperat. Men nej, de har allt för att ta ett beslut får jag veta.
Kommuniceringen kommer och de har för avsikt att avslå min ansökan. De hade alltså tillräckligt med information för att kunna avslå min ansökan. Jag ber om anstånd i tid då jag redan på egen hand har bett om en utredning från sjukvården från arbetsterapeut och sjukgymnast. Jag får då en veckas förlängning - exakt till det datum som första besöket är inplanerat till. Detta är också över semestertider, vilket gör det ännu svårare för mig. Min sjukskrivande läkare kunde jag inte få tag på och hans chef åberopade att Försäkringskassan har inte tagit kontakt med dem, vilket innebar att sjukvården inte behövde komplettera. 20/7 skickar jag in det jag kan. Igen frågar jag om möjlighet att få komplettera, göra utredning hos dem etc. 21/7 har min handläggare tagit sitt beslut. Jag är 100% arbetsför. Det huvudsakliga argumentet är att jag inte har objektiva bevis på min sjukdom. Vid ME/CFS finns det ej så mycket objektiva bevis som man kan redovisa för.
26/9 får jag hem brevet och 27/9 skriver jag in mig på Arbetsförmedlingen (som aktivt arbetsökande -nödvändigt för att inte förlora min SGI).
Nu fullföljer jag utredningen med arb.terapeut och sjukgymnast som jag startat samt träffar en specialistmottagning (privat med egna medel) för att även genom dem få ett utlåtande av läkare och sjukgymnast.. Jag gör en MR på hjärnan och får en remiss till neurolog.
Under de två månader som jag har på mig att sammanställa en överklagan/omprövning (with a little help from my friends) så försöker jag också arbeta så mycket jag orkar. Detta når upp till ca 6 timmar/ vecka. Jag måste nu också gå på inskrivningssamtal på AF. Göra ansökan till A-kassa. Jag har ju eget företag och ett extra jobb på timmar vilket inte är den ideella situationen när man pratar med arbetsförmedlingen.
Jag lämnar in min överklagan (40 sidor) på ett servicekontor i staden. Enbart för att jag då kan få en kvittens att de tagit emot allt. Detta var ca 10.20 den 21/9.
Den 22/9 ringde jag till kundservice (45min kö) för att de inte syntes på mina sidor. Fick då ett lugnande svar att det skall till scanning först & kommer därför inte synas förrän om några dagar, men datumet blir inlämningsdagen. Vid lunch får jag först ett samtal som jag inte kan ta & sedan ett sms från en kvinna på skattemyndigheten som har fått min överklagan på sitt bord och undrar varför.
Jag ringer då FK igen (45min kö) och får prata med en man som talar om för mig att jag måste ta reda på mina papper och se till så att de kommer rätt - annars har de ju inte fått in dem. När jag talar om för honom att jag tycker att det är deras jobb att sköta sin internpost, lägger han på luren i mitt öra.
Jag ringer igen (45 min kö), vid detta laget är jag helt slut. Kroppen fungerar inte & huvudet känns som betong. Kommer denna gång till en kunna som tar namn och nummer på skatteverkstjänstekvinnan och lovar att hantera detta och skriva en incidents rapport. Efter detta hör jag ingenting igen.
Den 26/9 ringer jag igen (40 min i kö) men kundtjänst kan inte hjälpa mig vidare i mitt ärende utan får ett nummer till en chef. Ringer chefen och lämnar meddelande. Senare ringer omprövningsenheten tillbaka. De vet inget mer än att de kan se att mina dokument är på ingång. Jag ringer igen för jag vill veta vad de har gjort åt felet. De kan fortfarande inte se någonting och jag måste prata med någon chef. Får ännu ett nummer. Jag ber då också om högsta chefen för sjukpenning i Sverige. Vilket jag får. Jag vill att de tar ansvar för sina fel. De har gjort ett allvarligt sekretessbrott. Jag ringer chefer och lämnar meddelande och får inte ens prata med någon.
Nu anmäler jag via JO hemsida och får en bekräftelse på att de tagit emot mitt ärende.
26/9 Nytt läkarbesök och sjukskrivning (nytt ärende).
27/9 ringer chefen för omprövningsenheten upp. Hon kan inte se om det finns en incidentrapport gjord men gör en extra ifall den första inte finns. Hon ringer senare tillbaka och berättar att den första finns och hon då tar bort den andra rapporten. I detta samtal får jag också reda på att min överklagan aldrig kommer synas på min sida på FK (vilket alla innan dess har sagt att den kommer att göra). Så det var ju helt onödigt att vänta på.
27/9 Har jag första mötet med Rehab handläggare på AF. Jag kommer dit med mitt nya sjukintyg som jag lovat att förmedla så fort jag fått det. Hon frågar "vad skall jag göra med detta? Vill du att jag skall strunta i vad som står här? Nej, säger jag. Det stämmer. Hon "Men då är du inte till arbetsmarknadens förfogande på heltid?" Jo, det måste jag vara annars förlorar jag min SGI. Hon ställer samma frågor om och om igen. Jag svarar samma svar om och om igen. Till slut frågar jag henne. Menar du att jag skall ljuga? Hon ger mig en paus för att jag skall fundera på detta och går ut ur rummet. När hon kommer tillbaka har hon mjuknat lite och visar att hon förstår att situationen inte är helt enkel för mig heller.
Nu får jag hem brevet från A kassan. Om jag vill ha ersättning därifrån så måste jag avregistrera mitt företag. Jag måste förklara vad dagarna mellan 21 och 27/9 tog vägen. Postgången mellan Försäkringskassan och mig vad gäller mitt avslag. Jag måste redovisa tider, skicka in alla läkarintyg och förklara varför jag är arbetslös. Om jag avregistrerar mitt företag har jag tagit bort den möjligheten att kunna få/ta den inkomsten som jag kan få därifrån. (Är "bara" sjukskriven 75% men måste ta bort min inkomstmöjlighet).
5/10 ringer jag Försäkringskassan igen (denna gång bara 20 min kö) Nu står det i deras system att de har tagit emot min överklagan den 26/10. När jag ber henne se efter om det inte står att den har kommit in den 21 så läser hon att det står att "jag vill att det skall stå ankommit till skatteverket den 21/9". Jag påpekar att detta är fel. Jag har kvitto på att jag lämnat in det till FK servicekontor den 21 säger hon att det är inget jag kan göra åt det. Efter hon trodde att jag har lagt på hör jag henne till en kollega "åh, vad trött jag blir, vissa människor är ju inte kloka".
Under dessa dagar har jag fortsatt att söka högsta chefen för sjukpenning i Sverige, lämnat meddelanden och får inget svar.
6/10 Uppföljningsmöte AF rehab. Denna gången var tonen lite mer human och fokuserad på hur vi kan gå vidare. Jag kommer att behöva arbetsträna, testa hur mycket jag klarar. Hur vet hon inte då jag idag arbetar ca 6 timmar/vecka och det är allt jag orkar.
Tilläggas bör att jag bor i eget boende och har en sambo som jobbar så jag har ingen chans att få någon ekonomisk hjälp från andra instanser.
Nu har det gått 7 månader utan en enda krona och min överklagan tar minst 6-8 veckor till innan jag får ett besked från Försäkringskassan. Med största sannolikhet kommer de inte att ändra sitt beslut utan då måste jag med egna medel finansiera en advokat som kan hjälpa mig att överklaga till förvaltningsrätten.
Allt detta har gjort att jag inte har tagit en enda tid på extra jobbet. Kan inte. Jag orkar inte. Min kropp fungerar inte ens för det nödvändiga just nu. Det innebär att inte de små extra kronorna kommer att komma in nästa månad.
Denna situation har jag inte valt utan jag har blivit sjuk. Jag har drabbats av en kronisk sjukdom som har berövat mig av ca 85% av min kapacitet mentalt och fysiskt. Jag sörjer, jag sörjer mitt liv som har berövats, mina nära som behöver stå ut med detta och min framtid som med största sannolikhet inte kommer att bli som jag planerat och drömt om. Kan inte jag få försöka fokusera på mig och att bli så bra som möjligt och att jobba så mycket som möjligt istället?
Kommentarer
Skicka en kommentar