Glad j***a midsommar

I över 20 år har jag varit värdinna för ett otroligt mysigt midsommarfirande. Det har varit upp till ca 50 personer. Många har varit hos oss varje år. Nu finns inte huset kvar i våra ägor och min energi finns inte heller. l år var första året som jag sa att jag inte orkar engagera mig men jag skulle gärna fira med dem och gärna vara havsnära.

Efter mycket om och men och många sura miner beslöt mina vänner att lunch skulle intagas i närheten av midsommarfirandet så att de som ville kunde dansa utan att alla behövde.

Sedan skulle alla gå hem till oss. Detta för att det var bäst för mig. MIG? Ingen har frågat om det var bäst för mig. De har valt bort alternativ som jag hade önskat och till alternativ som jag hatar. Och istället för att stå för orsakerna till det så skyller de på mig.

För att jag kunde vila när jag ville.
Inte ens i min säng var det tyst och stilla.
För att då behövde jag inte vara hos någon annan. Nä, för det är ju självklart bättre för mig att städa i en vecka innan och en vecka efter och köpa och laga mat.....

Under kvällen fick jag också veta att jag visst inte skulle prata om hennes dotter för min dotter mår inte bra... Jo, jag vet. Det beror på att jag har en helvetes sjukdom. Hade jag kunnat ta bort den för hennes skull så hade jag det!

Dessutom är jag inte tillräkligt tydlig med vad jag vill och kan. Det skall jag vara. Bara det inte blir negativt för dem.

Glad j***a Midsommar på er.