Gåva

Idag kom min syster på besök. Hon är läkare.

Hon kom efter sjukvårdsbesök med hennes son och innan hennes jobb så hon hade inte så lång tid vilket passade mig riktigt bra.

Hon hade en gåva till mig. Ett pulsband. Hon hade sett på min facebook att jag hade frågat om någon hade just det att låna ut till mig. Att jag ville kunna mäta min puls konstant och att det fanns larm vid viss puls var de funktionerna som jag ville åt kom fram av denna facebook status.

Pulsbandet som hon hade med är en billig variant och mäter pulsen bara en gång i halvtimman och det finns inget sätt att föra ner det förutom en app där jag inte kan ta ut informationen. Larm finns inte heller.

Hon förväntade sig att jag för en gång skull skulle bli glad och att hon hade gett mig en fin gåva.

Vad hon inte ser är att jag under samtalet med henne försökte (för 100 gången) förklara varför jag ville ha de funktionerna på bandet och hur min sjukdom ser ut. Försökte förklara hur jag mår och försökte att få henne att förstå att diagnosen finns och vad den handlar om. Hon sa rakt ut att hon inte tror på diagnosen ME.

Jag blev naturligtvis upprörd över att någon som är så nära som ser att jag lider inte kan eller vill förstå. Jag grät, riktigt fulgrät och orkade tillslut inte få fram orden. Efter detta samtalet var jag naturligtvis helt färdig. Jag har legat utan att kunna göra någonting som jag hade tänkt. Sovit i några timmar och har full PEM.

Min gåva till henne är min tid och mitt engagemang. Jag gav henne ca 3 dagar av mitt liv och engagemanget att faktiskt försöka få henne att förstå IGEN, just för att det är min syster.

Undrar om det är hon eller jag som skall vara tacksam?