När huvudet vill

Vissa dagar är jag bättre i huvudet, då hittar det på saker alldeles själv.

Känner mig liksom rastlös.

Tittar på jobbannonser, tittar på uppdrag eller nya projekt, ställer i ordning så att jag kan måla, letar upp vänner som jag kan fika med eller gå ut med, eller bara lovar familjen saker.

Precis som jag var förr, på språng, med massa saker att göra och planera för. Det känns härligt, med mycket att se fram emot.

Sedan kommer kroppen ikapp och skäller på huvudet för att man redan av att titta på nätet, planera för något, redan det är för mycket och jag sjunker ner i dvalan igen.

Synd att dvalan inte kunde vara smärtbefriad, då hade den nog varit skön.