Aktiviteter

Jag kämpar varje dag för att överleva och för att inte bli sämre i min ME. Jag vet att jag måste hantera mina aktiviteter och planera för att inte göra för mycket.

Förra veckan hade jag ingenting planerat och valde då att köra sonen till upphämtningsplatsen för hans utflykt.  Bilen klarar jag om jag inte är dålig men jag klarar inte så lång tid.  Det var köer dit så jag kommer ihåg att jag tänkte att jag klarar mig men inte med marginal.

När jag precis har lämnat av sonen ringde sambon.  Då har bonusdottern gjort sönder glasögonen och han undrar var vi förvarar de gamla (han hade åkt hem från jobbet för att kolla).  Jag sa att jag inte trodde vi hade dem utan mamman,som är mitt i en flytt,  men berättade ändå var han kunde leta.  Han hittar de naturligtvis inte. Kommer hem och då dröjer det ca 5 minuter innan dottern ringde och gråtandes frågade om hon kunde komma hem och om vi kunde åka till optikern och se om vi kunde fixa nya.  (hon har såpass dålig syn på att hon inte klarar sig utan dem). Hur gör man nu.  I min ME skall jag bara ligga och vila,  men mammahjärtat vet att hon inte klarar sig 5 minuter utan glasögonen.

Så. Jag åker med henne.  Får gå som ett kvarter till affären, stå där och prata med dem (jag satte mig på golvet) och sedan gå tillbaka till bilen.  Jag klarar kanske 200meter totalt på en dag.  Helt färdig. Igen. 

Ni som klarar av att planera allt har inte barn, tänker jag.  Jag klarar det inte.

Det var någon som sa att när jag känner att jag inte klarar mer så gör jag inte det. Hur hade det sett ut om jag lade mig raklång i affären och sa att jag måste vila tills i morgon.

• #mammahjärtatmotplanering