Ge upp
Nu är jag nära att ge upp.
Jag orkar inte ta alla dessa kontakter med Förnedringskassan (nu andra SGI ärendet där de känner att de vill sänka mig till typ ingenting fast jag har skrivit in mig på arbetsförmedlingen), Arbetsförmedlingen (som faktiskt har varit bra i det stora hela), A-Kassa och nu Aktivitetsersättning som skall baseras på A-kassa som inte är klar ännu.
Här är frågan om att få ut mina journaler eftersom den gamla handläggaren bevisligen har skrivit lögner om mig i journalsystemet. De vill då ta betalt för det även om detta regleras i Datainspektionens regler (mail till dem).
Min läkare "tror" inte på min diagnos och vill inte sjukskriva mig mer (vill ju inte jag heller) och hoppas att jag skall bli bättre (hur, vet han inte).
Han har inte några nya idéer på utredningar eller medicin utan jag är helt ansvarig för min medicinska kontakt själv. Orkar inte dra det tåget också.
Jag bråkar med min sambo och barnen titt som tätt för att jag inte orkar. Jag blir beskylld för att inte hålla min del. Jag missar mat och inköp etc. Jag klarar inte av att hålla ihop hushållet. Den lilla kontakt jag har med dem är bara måsten (vilket ofta blir en negativ kontakt).
Jag får aldrig träffa någon utanför hemmet eftersom jag inte orkar. Den lilla kontakt jag har slutar alltid att jag känner att jag har gjort bort mig eller sagt något dumt och då är det frågan om det är bra för mig.
Ekonomiskt är jag bankrutt eftersom jag inte fått in en krona från fsk sedan mars och har jobbat någonstans mellan 0 och 20%....
Känner att jag är otillräknelig i det mesta men det som smärtar mest är nog barnen.
Hur gör ni för att hitta någon mening med detta? Hur hittar ni kornen av glädje? Hur orkar ni kämpa?
Jag orkar inte ta alla dessa kontakter med Förnedringskassan (nu andra SGI ärendet där de känner att de vill sänka mig till typ ingenting fast jag har skrivit in mig på arbetsförmedlingen), Arbetsförmedlingen (som faktiskt har varit bra i det stora hela), A-Kassa och nu Aktivitetsersättning som skall baseras på A-kassa som inte är klar ännu.
Här är frågan om att få ut mina journaler eftersom den gamla handläggaren bevisligen har skrivit lögner om mig i journalsystemet. De vill då ta betalt för det även om detta regleras i Datainspektionens regler (mail till dem).
Min läkare "tror" inte på min diagnos och vill inte sjukskriva mig mer (vill ju inte jag heller) och hoppas att jag skall bli bättre (hur, vet han inte).
Han har inte några nya idéer på utredningar eller medicin utan jag är helt ansvarig för min medicinska kontakt själv. Orkar inte dra det tåget också.
Jag bråkar med min sambo och barnen titt som tätt för att jag inte orkar. Jag blir beskylld för att inte hålla min del. Jag missar mat och inköp etc. Jag klarar inte av att hålla ihop hushållet. Den lilla kontakt jag har med dem är bara måsten (vilket ofta blir en negativ kontakt).
Jag får aldrig träffa någon utanför hemmet eftersom jag inte orkar. Den lilla kontakt jag har slutar alltid att jag känner att jag har gjort bort mig eller sagt något dumt och då är det frågan om det är bra för mig.
Ekonomiskt är jag bankrutt eftersom jag inte fått in en krona från fsk sedan mars och har jobbat någonstans mellan 0 och 20%....
Känner att jag är otillräknelig i det mesta men det som smärtar mest är nog barnen.
Hur gör ni för att hitta någon mening med detta? Hur hittar ni kornen av glädje? Hur orkar ni kämpa?
Kommentarer
Skicka en kommentar