Den större människan

Devisen " vara den större människan" är något jag levt efter hela mitt liv. Rest mig upp efter blivit trampad på, stampad på, ja tom hoppad på. Känt att det är bättre att lägga det bakom sig och skita i gamla synder. Jag vill vara positiv, jag tänker inte sprida negativa saker om de runt omkring mig. Bättre att försöka omge sig av de som tror på en och ger lite energi tillbaka. Nu när man inte har någon energi och behöver det mest råkar man ut för ännu fler "kränkare". De som inte tror på en, de som vägrar ta till sig fakta, de som inte förstår, de som tycker att du borde göra vissa saker med dem energin du har.

JAG måste få bestämma över den minimala dos av energi jag har och var jag skall lägga den. Det ÄR inte synd om de runt omkring mig för att jag förbiser dem. JAG är den som har tappat 90% av min kapacitet, inte de runt omkring. De kan vara hur frustrerade och arga som helst för att de inte kan råda bot på min situation (de som faktiskt bryr sig om mig) men ... psssst... det är JAG som lider, saknar, hatar, sörjer och fightas. 

Jag har ingenting till övers för att låta dem känna sig duktiga för att de orkar lyssna i tre minuter, eller för att de ringer en gång mer än vad jag har gjort. Eller att de faktiskt försöker efter att ha behandlat mig som skit i många år. 

Jag är inte stor! Jag är sjuk!