Acceptans

Alla som har lyckats må bättre i denna sjukdom, eller kanske i alla sjukdomar, eller åtminstonde har en bättre levnadsstandard har alla en sak gemensamt.

Acceptans.

Att acceptera sin sjukdom har för mig blandats ihop med att ge upp. Har bett psykologer om hjälp men har inte kunnat förstå en skillnad. Jag har ju inte ge upp, jag är en fighter.

Detta har inneburit att jag har pendlat mellan att ha "accepterat" och tagit dagen som den kommer, levt i nuet och inte tänkt på framtiden och sedan tillbaka till fight mood där jag har läst all forskning, funderat och försökt dieter och tillskott.

Idag läste jag ett inlägg från en ME-bror som berättade att han hade haft samma problem. Någon förklarade då acceptans som att släppa sitt gamla liv/ sitt gamla jag.

Nu tror jag äntligen jag förstår. Jag kan inte tillämpa de gamla förväntningar som jag haft, inte heller de gamla drömmarna. Jag måste skapa nya referensramar som kan fungera nu.

Yippie! Äntligen! Detta kan jag jobba med!