Förälder

I dag ringde pappan till mina två barn.

Han tyckte att det var bättre om sonen bodde mer hos dem P.g.a. min sjukdom. (dottern bor ju redan borta under veckorna pga gymnasieval). Han fick det att låta som om jag försakar min son. Han tog exempel som visade att jag inte hade koll på vad min son gör.

Naturligtvis stämmer inte detta och om det någonsin skall pratas om vem som inte ställt upp så är det bara ett svar och det är inte jag.

Men jag har så otroligt lite energi nu och det är mer när barnen är här.

Så: jag pratade med sonen och hans vinkel var att jag såg ut att ha mer energi när de kommer & mycket mindre efter den veckan.

Vi har nu beslutat att han åker till pappan en dag tidigare. På prov.

Vill inte. Klart det tar energi, men det ger ju också energi.

Här handlar det dock inte om mig utan om min son som är gammal nog att ta beslut  14 år.

Mitt hus har alltid varit min borg där jag samlat de jag älskar. Nu flyttade min äldsta ut i höstas och nu blir det mindre tid med min son. Nu är det min sambo och hans dotter kvar.

Fy vad jag inte vill ha det så här. Vill inte vara sjuk. Vill inte "skada" andra.